Jämlikare gemenskaper i kärnan av spelkulturens förändring

Digitalt spelande är vardag inom ungdomsarbetet. Genom detta framträder också aktuella fenomen och utmaningar inom spelkulturen i arbetet med ungdomar. Diskussionsteman kan till exempel handla om trakasserier och hatprat i spel samt stereotyper. Många ungdomar balanserar mellan det intressanta i digitala spel och giftigheten (eng. toxic) i dess gemenskaper. En giftig atmosfär och dess manifestationer i spelgemenskaper påverkar ungdomarnas val om vad och hur de spelar, samt vilka beteendemodeller de lär sig för att klara sig inom sin älskade hobby (Alin 2018; Kowert & Kilmer 2023). Ungdomars erfarenheter av trakasserier och hatprat kan stödjas med olika pedagogiska metoder samt genom att skapa en säkrare gemenskap inom deras spelaktiviteter.

Spelfostran är en del av mediefostran, som i dagens digitala samhälle är lika viktigt som till exempel trafikfostran eller hälsofostran. Spelkulturen är inte den enda som uppvisar olika former av diskriminering; de är en del av bredare samhällsfenomen. Samma fördomar, normer och strukturer påverkar alla samhällsområden och kulturella områden. Dessa fenomen är särskilt relaterade till människors rättigheter, jämställdhet och självuttryck, och dess manifestationer på nätet har lett till ett alltmer polariserat samhälle även utanför nätet (Polisiin ammattikorkeakoulu 2022).

Det är viktigt att beakta dessa fenomens bredare sammanhang och möjligheterna att påverka dem inom spelfostran. Om ungdomar aktivt lär sig att understöda ett säkrare utrymme för alla, oavsett hur giftig den omgivande kulturen är, ger det dem bra verktyg för att klara sig även i andra miljöer. Många verktyg och metoder som stöder jämlikhet fungerar lika bra inom spelkulturen som utanför den.

Steg mot en mer jämlikt spelverksamhet

Non-Toxic-projektet har tagit sig an frågor om ett säkrare digitalt spelande och har under projektets gång sökt byggstenar för ett mer jämlikt spelarbete, fritt från hatprat och trakasserier. Som ett resultat av flerårigt arbete lanserade projektet den 29 augusti  en guide för nybörjare om mer jämlikt spel för alla vuxna som arbetar med ungdomar och digitala spel. Baserat på projektets erfarenheter och forskningsdata har guiden samlat verktyg och metoder som olika spelaktörer har använt och funnit effektiva för att genomföra mer jämlikt spelande. Handbokens metoder och verktyg inkluderar bl.a. jämlikhetsplan, trakasseriombud, beaktande av tillgänglighet och nåbarhet, principer för ett säkrare utrymme samt känslofostran.

Trakasserier och hatprat upprätthåller en giftig spelkultur, till exempel med hjälp av gruppens beteende. Forskning visar att det är mer sannolikt att spelare beter sig sämre mot andra om den omgivande gruppen upprätthåller giftiga normer, om det inte finns några konsekvenser, eller om de själva har blivit dåligt behandlade (Kowert 2020). Att medvetet och synligt bryta gamla normer inom spelandet kan ge ungdomar bättre förebilder samt mod att ingripa mot störande beteende även i andra gemenskaper. Synlig användning av verktyg och metoder som främjar jämlikhet och förebygger trakasserier och diskriminering genom att göra anti-trakasseringsbeteende socialt accepterat och önskvärt.

Om en gemenskap inte aktivt arbetar för att få bort hinder för deltagande i spelverksamheten, upprätthåller den förmodligen dessa hinder utan att märka det.

Aktivt och långsiktigt arbete är nyckeln till att förebygga trakasserier. Om en gemenskap endast ingriper i de mest uppenbara fallen av trakasserier eller om den är rädd för att främmandegöra medlemmar genom att för starkt lyfta fram jämlikhetsfrågor, ger den samtidigt efter för samma sociala tryck som upprätthåller en diskriminerande kultur inom spel. Det är alltid lättare att följa den uppfattade huvudströmningen än att utmana den. I dessa situationer är det viktigt att komma ihåg att samma lagar, skyldigheter och önskade beteenden relaterade till jämlikhet gäller inom spelkulturen som i resten av samhället. Dessutom är de som utövar trakasserier en högljudd men liten minoritet. De flesta spelare är tysta acceptörer som sannolikt kommer att stödja säkrare metoder om möjligheten att ta dem till sig görs så enkelt som möjligt.

Genom planering skapas säkrare gemenskaper

I digital spelverksamhet skapas ett säkrare utrymme både för det fysiska spelutrymmet och de digitala gemenskaperna. De bästa metoderna för att främja säkerhet syftar till att uppfylla jämlikhetens behov på ett förebyggande sätt och genom att involvera spelgemenskapen. En bakomliggande organisation, gemenskap eller annan grupp kan underlätta jämlikhetsarbetet genom att göra en synlig etisk vägledning och en jämlikhetsplan och hålla dessa som riktlinjer i varje verksamhet. Utöver dessa kan varje grupp eller verksamhet ha sina egna principer för ett säkrare utrymme.

Där den etiska vägledningen bygger på organisationens egna värderingar och kan göras internt inom organisationen, bör jämlikhetsplanen och principerna för ett säkrare utrymme skapas gemensamt av hela gemenskapen och uppdateras regelbundet. Genom att involvera deltagare och anställda i planeringen kan man bättre garantera att de motsvarar individernas mångsidiga behov. Med en jämlikhetsplan kan man också proaktivt ta hänsyn till behov som ännu inte har blivit synliga. Tillgänglighet och tillgänglighet gynnar både nya och gamla medlemmar i gemenskapen och är viktiga att komma ihåg när man skapar en jämlikhetsplan. Planen bör också inkludera lagar och andra officiella metoder som påverkar verksamheten, så att alla är medvetna om de regler som styr verksamhetens kvalitet.

Genom planerad och tillgänglig kommunikation garanteras att goda avsikter om jämlikhet inte bara blir ett papper liggandes, utan en del av vardagens verksamhet. Kvalitativ kommunikation tar mycket tid och resurser. Det kräver också kompetens, som inte alltid finns tillgänglig för ungdomsarbetare. Om en organisation inte kan anställa en professionell kommunikatör bör den se till att den ansvariga handledaren ges tillräckligt med arbetstid och möjligheter till vidareutbildning i kommunikation. Det bör också noteras att kommunikation inte bara handlar om annonsering i sociala medier för ungdomar och föräldrar, utan också inkluderar sättet organisationen kommunicerar internt och hur verksamhetens innehåll förmedlas i det fysiska utrymmet.

Fostraren i central roll

Fostrarens egen attityd till spel, samt vad som är acceptabelt och vad som inte är, är avgörande för att genomföra en mer jämlik verksamhet. Ibland kan det till och med vara fördelaktigt att inte ha vuxit upp inom spelkulturen, utan att bli bekant med den senare i livet. Då har inte spelkulturens normer rotat sig i ens eget beteende, och det blir lättare att granska kulturens utmaningar med utomstående ögon. Det är därför viktigt för fostrare att reflektera över sina egna utgångspunkter och vanor och fundera över hur dessa påverkar hans/hennes verksamhet. Varje vuxen som har kontakt med barn och ungdomar kan vara en spelfostrare, och fostrarens attityd till spel bygger upp den ungas uppfattning om spelvärlden. Vilken slags speluppfostrare skulle du vilja vara? Genom att svara på denna fråga och genom att bekanta dig med ”Nybörjarens guide till en mer jämlik spelverksamhet” kan du klargöra dina mål och sträva efter en säkrare spelkultur.

Non-Toxic – en icke-diskriminerande spelkultur” -projektet är ett projekt som har genomförts i tre skeden mellan åren 2017–2023. Projektets finansiär är Undervisnings- och kulturministeriet och det koordineras av Helsingfors stads ungdomstjänster tillsammans med projektets partner. Projektets mål är att utveckla spelkulturen och spelverksamheten så att den är öppen och säker för alla, fri från hatprat och trakasserier, genom att fokusera på att stärka kompetensen hos de fostrare som arbetar med ungdomar, producera forskningsinformation samt utveckla verktyg och arbetsmetoder. Mer information: https://nuorten.hel.fi/sv/platser-och-saker-att-gora/hobbyer/spela/icke-diskriminerande-spelverksamhet/