SomeCamp EU logo näytöllä.

Arkiv

SomeCamp EU gör livet rikare

16. december 2019

Jag började arbeta med ungdomsarbete först i början av augusti 2019. Före det hade jag inte ens hört om SomeCamp. Nu fick jag genast delta det internationella SomeCamp EU, som arrangerades för den första gången någonsin. Jag måste erkänna att jag upplevde en trevlig spänning innanför resan. Jag kände mig som ett litet barn som har fått en julklapp i förtid. Innan jag åkte ut fick jag rådet att njuta av resan och varnades att jag skulle komma tillbaka full av idéer.

Resan började gungande på färjan från Helsingfors till Tallinn. När jag kom fram gick jag genast till evenemangplatsen där största delen av deltagarna redan fanns. Vi var ju sammanlagt 45 deltagare från drygt tio länder samt arrangörerna av evenemanget. Det var knappast någon jag kände, förutom till namnet. Lyckligtvis var det reserverat tid i programmet för oss att lära känna varandra och utveckla eventuella samarbetsförhållanden. Någon egentlig fritid fanns det inte i vårt täta program.

Till programmet i SomeCamp EU hörde föreläsningar och givetvis även verkstäder, två av vilka vi kunde delta i. Först deltog jag i ”Learning from videogames”-verkstaden, trots att ämnet redan var bekant för mig. Jag hoppades dock få nya synvinklar och idéer kring temat. Den andra verkstaden var ”Digital life skills”. Jag tyckte det var viktigt eftersom det digitala numera finns så starkt med i våra dagliga sysslor. Bra i båda verkstäderna var hur funktionella och interaktiva de var. Trots att jag inte fick så mycket ny information från verkstäderna, fick jag ändå små och tysta men ack så viktiga tips och synvinklar kring ämnena.

I den videospelorienterade verkstaden fick vi själv spela några spel och tänka på vad vi lärde från dem. Det har ju sagts att människan lär sig bäst genom lek, och här kunde man säga att det delvis stämmer. Digitala livskunskaper tänkte man å andra sidan på genom interaktiva val. Genom olika åsikter och påståenden reflekterade man över egna tankar och beteenden. Samtidigt fick man höra andras åsikter och argument som utmanade ens egna tankar. En sådan diskussion och insikter kring de digitala livskunskaperna och välbefinnandet är viktigt, när vi lever i en växande digital värld.

Sedan jag var barn har jag tyckt om att skapa och bygga små och stora saker. När jag var barn var lego min favorit. I slutet av dagen fick vi bekanta oss med Vivistop i Tallinn (vivita.ee / https://vivita.co ), som erbjuder en inlärningsmiljö för alla barn. Det är en så kallad makerverkstad dit barn kan gå för att testa och utföra sina idéer. Där finns inga lärare, utan så kallade handledare, som stödjer med att utföra idéer. Barn är själva de huvudsakliga handledarna i sina försök. Vivistop väckte även min egen iver för meckande. Jag kan bara föreställa mig hur olika idéer börjar virra i huvuden hos barn, när de ser verkstadens utbud. Hyllorna och väggarna var fulla av olika verktyg och material för meckande av trä, metall, färg och allt möjligt. Verkstaden erbjöd även möjlighet till laserskärning och 3d-utskrivning. Bara man kunde bygga en sådan makerverkstad också hos oss! Den skulle erbjuda ett ställe där ungdomar och varför inte även vuxna kunde syssla med såväl maker- som annan motsvarande verksamhet. Med makerverkstaden kunde man dessutom bättre förstå vår teknologiska och digitala värld. Genom en förståelse för hur saker fungerar kunde vi göra världen mer intressant men kanske även mer behaglig, och börja känna att vi fortfarande har kontroll över den.

SomeCamp EU:s andra dag var mestadels reserverad för innovation med hjälp av Verkes Innobox. Innobox är en så kallad verktygslåda som kan utnyttjas på många sätt i olika planerings- och utvecklingsarbeten. Innan den egentliga uppgiften börjar gjorde vi gruppövningar för att lösgöra tankarna från bekvämlighetszonen: vad kunde man få om man kombinerade en gräsklippare med en luftmadrass samt vad man kunde göra med en iPad vars skärm inte fungerar. Efter det började man den egentliga uppgiften, som var att ta itu med någon utmanande sak som man möter med ungdomar. När vi tänkte på problem och utmaningar märkte vi skillnaderna mellan länder och kulturer, men även många gemensamma utmaningar. Varje grupp började lösa en utmaning och utveckla den till en bättre riktning. Tyvärr fick vi inte arbeta med den fysiska Innobox. Lyckligtvis har den redan beställts till vår organisation, så vi får förhoppningsvis bekanta oss med den i början av nästa år.

Innovationsuppgiften i SomeCamp krävde snabb planering och snabba tankar. Vi hade ju också mellanpitchen framför oss, alltså en kort hisspresentation där vi beskrev vårt koncept. I slutet av dagen skulle vi sedan presentera vårt slutliga koncept till de andra grupperna. Dagen var givande och vårt team lyckades skapa ett bra paket på en kort tid. Principen för Innobox och vad man gör med den blev också bekanta. För min del hjälpte det här också att arbetssätten och metoderna med Innobox påminde mig om tjänsteutformning, som jag har arbetat med. På grund av det hade jag inga problem med att använda Innobox och dess metoder. Också det med att hålla en pitch var mig från förut bekant från spelbranschen, som jag också har sysslat med. Att ha pitchar eller hisspresentationer kunde också annars utnyttjas mångsidigare. Det är bra bland annat när man söker arbetsplats och måste marknadsföra sig själv och sin kompetens.

I SomeCamp EU:s evenemang ingick även 20-årsjubileet för Estlands ungdomsarbetscenter. Programmet överraskade oss deltagare med olika retrospel inklusive ett tornerspel och en silent disco (ljudlös disko). Kvällens program bekräftade gemenskapens betydelse för mig. Trots att inte alla var intresserade av spel, spelade man och spelen väckte diskussion. Silent disco drog in folk och gemensam dans svängde gott trots att man inte ens var på samma musikkanal. Under kvällen lärde jag mig känna nya människor och nya synvinklar på ungdomsarbete.

SomeCamp EU var en rik upplevelse för mitt liv och mitt arbete. Sådana här evenemang är enligt min åsikt mycket viktiga och givande. Där får man väldigt många nya kontakter, man hör om utmaningar i olika verksamheter, de hjälper en att se sakerna ur en annan synvinkel… Visst kräver allt detta att man är aktiv och har ork, eftersom sådana här evenemang är mycket intensiva. Jag hade fått höra att jag skulle komma hem med huvudet virrande av idéer och det gjorde jag, och inte bara därför att skeppet gungade. Utmaningen efter hela denna idéstorm var hur man ska tillämpa allt det man lärt sig och tänkt på i sitt eget arbete. Bara tiden kan visa det. Jag tror nog att vi tillsammans med ungdomarna kan åstadkomma mycket, bara vi litar och tror på varandra.

Visa alla blogginlägg

Arkiv