Arkiv

Från panik till en öppen dialog

12. januari 2015

”Nog funderar man på vad en 12-årig flicka gör på sajten Hot or not, där man bedömer hur attraktiva andra användares bilder är. Eller en 14-åring på Tinder, som har ett rykte om sig att vara en applikation avsedd för att hitta sexsällskap.” Polisens pressmeddelande i början av december 2014 nådde rubrikerna i alla majoritetsmedier. Myndigheten genomförde en enkät med 2700 högstadieelever i Päijänne-Tavastland. I enkäten behandlades användningen av sociala medier för polisens föräldrakvällar. Polisen oroade sig för att de unga använder mobila tjänster riktade till vuxna och öppet delar bilder på webben, bilder som de inte vill visa åt sina föräldrar.

Man kan bara tänka sig hurdant mottagande Hot or not-rubrikerna fick på föräldrakvällarna. En 12-åring är såväl i sina föräldrars som i vårt allas tycke ett barn, som inte ännu ska testa sin attraktion på den miserabla marknaden de sociala medierna erbjuder. Jag ifrågasätter emellertid inte resultaten från den enkät polisen gjorde. Det är klart att en del av barnen i lägre tonåren testar sina gränser och går på äventyr på platser och i tjänster, där de enligt de vuxnas förmenande inte borde vara. Det mobila internet erbjuder allt lättare möjligheter för detta. Däremot skulle jag lite vilja ifrågasätta den förfäran som ofta förknippas med de ungas medieanvändning och mobila applikationer.

Vid sidan av de rubriker som betonar hoten bör man komma ihåg att smarttelefonen inklusive dess mobila applikationer i familjerna ännu används som traditionella mobiltelefoner för kommunikation. Den är ett viktigt redskap för kontakten mellan föräldrar och barn och ökar bådas känsla av säkerhet och smidigheten i vardagen. Redan för det mobila internet har mobiltelefonen setts som en metafor för självständighet och mognad hos barn och unga. Telefonen ger dem frihet och utrymme att röra sig utanför hemmet, men å andra sidan ska de som motvikt förbinda sig att ständigt kunna nås av sina föräldrar.

När man frågar de unga själva om mobilens, smarttelefonens eller mobila applikationers innebörd, lyfter de fram känslan av samhörighet. Enligt de ungas erfarenhet ökar smarttelefonen avsevärt samhörigheten såväl i familjen som med kompisarna. Eftersom alla och alltid någon finns i de sociala medierna, kan den unga via det mobila internet få veta vad som händer i hans eller hennes värld. Det får man inte veta i kvällsnyheterna på teve eller i dagens tidning, utan via de ständigt pipande signalerna från WhatsApp-grupperna. Smarttelefonerna gör de ungas medieanvändning till något som genomsyrar hela vardagen och som ofta är en realtidsupplevelse. Det är allt svårare att granska de ungas medieanvändning inom ramarna för traditionellt redskapstänkande, eftersom luren erbjuder allt från bildinnehåll till sociala medier. Telefonen används överallt, såväl på skoltimmarna som i hobbyerna och hemma. Om man glömmer telefonen känner man sig snabbt utanför eller så kan den unga rentav känna att han eller hon inte finns överhuvudtaget.

Känslan av samhörighet är ett grundläggande behov hos människor och i sig positiv om man upplever att den ökar med hjälp av telefonen. När familjens tonåring tar med telefonen även i bastun, kan föräldrarna känna sig frestade att tala om mobilberoende. Även om vissa unga kan ha ett osunt förhållande till telefonen, varnar den amerikanska medieforskaren danah boyd för att stämpla unga mediekonsumenter som addikter på lätta grunder. Sensationsinriktade ord patologiserar lätt de ungas förhållande till tekniken. Boyd betonar att majoriteten av de unga är helt vanliga tonåringar, som endast lever i en kultur och tid som värdesätter gemenskap mycket.

De mobila sociala medierna fungerar även som en spegel för de unga och ett redskap för att bygga upp den egna identiteten. Under de senaste åren har betydelsen av bilder och visualitet ökat och till exempel Instagram har slagit igenom som en mobil bildtjänst för barn och unga vuxna. Många unga i lägre tonåren har redan ett eget konto på ”Insta”, dit man laddar selfies på sig själv, bilder på kompisar eller detaljer i vardagen. Instagram-kontona är i regel offentliga och bilderna kan ses av alla som följer kontot.

Uppfattningarna om integritet har förändrats mycket snabbt. Ännu för några år sedan handledde många föräldrar sina barn och unga att de inte skulle publicera sina ansiktsbilder på webben. I dag laddar majoriteten av vuxna upp sina bilder på Facebook, och man upplever det inte längre som konstigt att visa upp sitt eget ansikte. Med bilderna söker de unga och vuxna acceptans och ofta får de det i form av gillanden och kommentarer. Ungas ovilja att visa sina bilder för föräldrarna betyder inte nödvändigtvis ännu att bilderna skulle ha några sexuella antydningar. De unga är i regel mycket medvetna om de betydelser och innehåll som bilderna är förknippade med. Ju längre de använder bildtjänster, desto mer överväger de i regel hur de framför sig själva visuellt. Oviljan att ha med föräldrarna i samma tjänster är ofta en naturlig del av den ungas självständighetsprocess. På webben söker de unga en frizon från föräldrarnas överinseende, som de ofta utsätts för överallt mellan hem och skola.

Det finns alltså ingen orsak till panik, men å andra sidan inte heller till naivitet. Det mobila internet gör det svårare att kontrollera barns och ungas medieanvändning. Då borde föräldrarna hitta något annat istället för de traditionella metoderna för mediefostran – förbud, begränsningar och straff. För att familjens 12-åring inte ska glida in på sajten Hot or not, bör de vuxna sträva efter en öppen dialog med de unga, för att de för det första skulle veta vilka tjänster de unga använder. I en digital medieomgivning förväntas man ha mångsidiga färdigheter att läsa medier, och särskilt när det gäller att öva upp kritiskt tänkande behöver den unga vuxnas stöd.

Visa alla blogginlägg

Arkiv