Kuvassa neljä maatuskaa suojamaskit kasvoilla

Arkiv

500 dagar corona – vad näst?

12. april 2022

I slutet av juli hade det gått 500 dagar sedan regeringen utlyste undantagstillståndet i Finland på grund av coronaepidemin. Det sägs ofta att människor går igenom fyra faser när de möter kriser: chock, reaktion, hantering och anpassning. Det känns som om man under pandemin har gått igenom dessa faser också inom ungdomssektorn. Anpassningsfasen kommer sannolikt att pågå ännu länge.

Våren 2020 levde vi chockfasen inom ungdomsarbetet i flera veckor när samhället stängdes och man var tvungen att stänga även ungdomslokaler och avbryta det fysiska ungdomsarbetet. Till exempel blev en del organisationer inom ungdomssektorn tvungna att permittera ungdomsarbetare eller överföra dem till andra uppgifter. Å andra sidan insåg man i flera organisationer att behovet av yrkespersoner inom ungdomsarbetet kanske var större än någonsin tidigare när skolorna övergick till distansundervisning och hobbyverksamheten för unga avbröts.

Lyckligtvis övergick många aktörer ganska snabbt till reaktionsfasen, där det väsentliga var att på något sätt få situationen under kontroll. Jag skrev om detta i Verkes blogg förra året i april. Under våren testade man många slags verktyg och sätt att arbeta på distans i såväl kommuner, organisationer som församlingar. I synnerhet blev Teams, Zoom, Discord, Instagram, TikTok och WhatsApp senast nu kända för aktörer inom ungdomssektorn.

Sommaren 2020 tycktes coronasituationen bli bättre. Många aktörer ville minska antalet nätfunktioner och ordna sommarverksamhet fysiskt. Det var naturligt att ungdomar och ungdomsarbetare längtade efter fysiska aktiviteter. En del av ungdomarna blev ändå utanför verksamheten när verksamheten på nätet som ordnades på våren plötsligt avslutades. Många aktörer inom ungdomssektorn hade det också svårt att använda digitala verktyg och tjänster i den fysiska miljön och i samband med funktionella aktiviteter med ungdomar. Funktionella lokaliseringsuppgiftstjänster, såsom ActionTrack och Seppo, och mobilspel som använder förstärkt verklighet, såsom Pokémon GO, har i och för sig varit bekanta i det vardagliga ungdomsarbetet redan i flera år. Den andra pandemivågen som började på hösten tvingade i praktiken aktörerna att återvända till att ordna ungdomsarbetet på distans.

Coronapandemins hanteringsfas inleddes på allvar under våren 2021. Inom branschen har det genomförts flera utredningar om pandemins konsekvenser för ungdomssektorn och ungdomar, bland annat en utredning om ungdomsarbete på webben under coronatiden enkäterna om corona för ungdomar och yrkespersoner inom ungdomssektorn som genomfördes av MTV Uutiset och Allians, samt konsultbyrå MDI och ungdomssektorns undersöknings- och utvecklingscenter Juvenias utredning om coronakrisens inverkningar på ungdomssektorn.

Den sista fasen är anpassning och omställning. Vad innebär denna fas med tanke på det digitala ungdomsarbetet?

Coronapandemins samhälleliga konsekvenser kommer att synas inom ungdomssektorn ännu en lång tid. Samtidigt har coronapandemin skyndat på den digitala utvecklingen inom såväl ungdomsarbetet som andra samhällssektorer, som i sig har pågått i flera år. Ungdomsarbetarna har under pandemin fått nya, såväl positiva som negativa, erfarenheter av arbete på nätet. Samtidigt har många genom nya digitala försök kunnat stärka sitt eget kunnande och kanske även fått nya slags aha-upplevelser av att utnyttja teknik. Detta skapar fruktbar mark också för annan utveckling av det digitala ungdomsarbetet.

Å andra sidan är det också viktigt att ställa coronatiden i relation till sin kontext. Corona har alltså kanske inte gett upphov till ett enormt digitalt språng inom ungdomsarbetet, men till ett viktigt nätsprång ändå. Ett digitalt språng förutsätter en betydande förändring i organisationernas verksamhetskultur och ledarskap, inte bara en förändring i arbetssätten. I själva verket har funktionerna under coronatiden stött sig på mycket traditionellt ungdomsarbete på webben som har gjorts i Finland redan i över 20 år. En betydande förändring under coronatiden har varit just det att ungdomsarbetet på webben för en stund blev en av de viktigaste och mest resurskrävande formerna av ungdomsarbete.

Ungdomsarbete på webben kommer också i fortsättningen att ha en viktig roll i servicesystemet inom ungdomssektorn och i ungdomsarbetarnas verktygslåda. Men senast nu bör man inom ungdomssektorn inleda en mer omfattande diskussion om digitalisering, där digitaliseringen och digitalt ungdomsarbete inte ses bara som funktioner och tjänster på webben utan även som något mer.

Det är svårt att förutse hurdant ungdomsarbetet kommer att se ut i framtiden. Jag uppmuntrar dock att under de kommande åren följa åtminstone följande utvecklingsförlopp och fundera på hur dessa kommer att synas också i det egna ungdomsarbetet:

  • Digital aktivism, som hacktivism, kommer att bli vanligare bland ungdomar.
  • Hobbyformer i anknytning till digitala kulturer ökar och blir mångsidigare.
  • Stärkandet av ungdomars digitala kompetens blir ett centralt mål för ungdomsarbetet. Även användningen av digitala kompetensmärken blir vanligare inom ungdomssektorn som en del av identifieringen och erkännandet av de kunskaper och färdigheter som de unga skaffat.
  • Teknologifostran inom ungdomsarbetet, såsom maker-verksamhet, etablerar sin roll som en metod och aktivitet inom ungdomsarbetet.
  • Förstärkt och virtuell verklighet blir vanligare inom ungdomsarbetet och teknologin kommer att utnyttjas i större utsträckning än bara i form av spelverksamhet. Teknologin kommer att utnyttjas inte bara i det individuella arbetet, utan också i större utsträckning i verksamhet som sker i grupper.
  • Artificiell intelligens utnyttjas mångsidigare i digitala tjänster som är riktade till unga.

Om du har en stund över och vill vidga dina vyer, kan du läsa Verkes publikation Vad borde ungdomsarbetet veta?, som publicerades i slutet av 2019, eller bekanta dig med den sammanfattade webbversionen av publikationen på ungdomsarbete2030.fi.

Visa alla blogginlägg

Arkiv