Arkiv

Kvinnohatet begränsar sig inte till incel-samfunden

12. juni 2023

Kvinnofientliga somepåverkare och incel-samfunden har under den senaste tiden väckt mycket diskussion om hurdant kvinnofientligt webbinnehåll i synnerhet unga möter och hurdana konsekvenser det har. En stor del av de kvinnofientliga tankar som sprids på webben är mycket ålderdomliga, men de får nya uttrycksformer på nya plattformar. Ett mycket föreliggande exempel på dessa nya former är incel-samfunden, där en kvinnofientlig världsbild å ena sidan sprids, och å andra sidan söks kamratstöd för de tryck som normerna för maskulinitet orsakar.

Vad är incel-samfund?

Incel-samfund (eng. involuntary celibacy, ofrivilligt selibat) är närmast webbsamfund för unga heteromän, där en känsla av samhörighet uppstår genom en erfarenhet att man inte får sexupplevelser och romantiska relationer med kvinnor även om man skulle vilja det. I diskussioner upplever en stor del av deltagarna att det egna utseendet inte är tillräckligt attraktivt för att väcka kvinnors intresse. Ofta lyfter man också fram olika sociala och psykiska problem, självförakt och förtvivlan. Många upplever att de inte kan nå den ideala maskuliniteten som samhället, och särskilt kvinnorna, förväntar sig av dem. Ofta påstås kvinnor och feminism vara skyldiga till situationen. I diskussioner framstår kvinnorna som ytliga, grymma samt oskäliga, och den våldsamma, inhumana retoriken är vanlig. Även män med sexerfarenheter och samhället överlag väcker bitterhet.

Man känner till incel-personernas webbdiskussioner på grund av deras våldsamma och kvinnofientliga språk och till och med öppna beundran av våld och uppmuntran av det – en del av incel-personerna anser sin situation så tröstlös och världen så fientlig mot dem, att de anser den våldsamma hämnden vara berättigad. Det är dock skäl att beakta att de världsbilder och uppfattningar som i verkligheten förekommer i incel-samfunden är betydligt mångsidigare, och att var och en som anser sig vara incel tolkar sin situation på sitt eget sätt. En del av diskussionsdeltagarna fördömer också våld och utmanar extrema kvinnofientliga uppfattningar. Diskussionen får mycket olika tonfall på olika plattformar, där egna diskussionskulturer har utvecklats. I en del är intresset mer inriktat på utseendet och diskussionen om det, och i en del är våldsam och fientlig retorik igen mer typisk.

Incel-samfundens diskussioner genomsyras av många fenomen som syns i nutiden. Trycket på unga män vad gäller utseende och framgång, de föränderliga kraven på maskulinitet, marginalisering, osäkerhet i arbetslivet, psykiska problem, självdestruktivitet och ensamhet är alla teman som ofta upprepas i diskussionerna. Man förhåller sig ofta negativt till social- och hälsovårdstjänsterna, särskilt mentalvårdstjänsterna, eftersom den egna situationen anses bero på utseende och gener och därmed vara omöjlig att förändra. Incel-personerna förhåller sig också mycket skeptiskt till forskare, vilket försvårar den evidensbaserade informationen och därmed utredningen av den, vilka metoder som bäst kunde fungera när man vill nå och hjälpa incel-personer.

Incel-samfunden har tidigare ofta lyfts fram i den offentliga diskussionen när det har skett någon våldsam attack som kan tolkas som motiverande för incel-världsbilden. Under den senaste tiden har ämnet orsakat intresse och diskussion i medierna också i övrigt. Ofta orsakas debatten av hur incel-samfundens karaktär borde tolkas: är det fråga om ensamma människor som behöver hjälp eller ett kvinnofientligt fenomen som utgör en risk för våld? Själv anser jag att konflikter ofta beror på att man försöker placera fenomenet endast i någon av dessa kategorier. Det är inte frågan om en antingen eller fråga, utan bägge sidor kan samtidigt vara sanna. Verkligheten är komplicerad och går inte att förklara med förenklande förklaringar. Då man granskar fenomenet borde man därför kunna acceptera denna komplexitet: i incel-samfunden finns samtidigt både ensamma och marginaliserade individer som vill ha kamratstöd samt individer som sprider en extremistisk kvinnofientlig världsbild och uppmuntrar till våld. Ofta kan en och samma person tillhöra båda grupperna.

 

Kvinnofientliga rörelser på webben uppstår inte i ett tomrum

Incel-samfunden är kopplade till mer omfattande kvinnofientliga rörelser på webben, där en förenande faktor är att män värderas högre än andra kön. Typiskt påstås maskulinitet vara i kris, vilket löses med någonslags mytisk återgång till rötterna och det förflutna: män måste visa aggressiv och dominerande traditionell maskulinitet så att de kan ta sin ”naturliga” plats i könshierarkin. Kvinnorna däremot borde stanna hemma och koncentrera sig på flickvännens, fruns eller moderns roll. Föreställningen om den tid då män var män och kvinnor var kvinnor samt att sexuella minoriteter och könsminoriteter var osynliga visar sig som ett eftersträvat ideal. Dessa uppfattningar är inte alls nya, utan olika versioner av dem har lagts fram redan i åratal. Liknande idéer framförs av många olika påverkare, av vilka de mest kända för närvarande torde vara some-figuren Andrew Tate, som nyligen gripits som misstänkt för människohandel och sexualbrott, och Jordan Peterson, som förenar antifeminism med framgångspsykologi.

Webben är dock inte avskild från resten av världen, och alla dessa rörelser syns också i en vidare bemärkelse i samhället. Sexism och kvinnohat genomsyrar vår kultur, från politik och media till kaffebordssamtal. Det är fråga om ett omfattande strukturellt fenomen som påverkar på många samhällsnivåer. Man försöker försvaga kvinnornas rättigheter i hela världen med åberopande av t.ex. religion, traditioner eller biologi. Det är inte alls ovanligt att i mainstreammedier och -politik se åsikter som är typiska också i kvinnofientliga utrymmen på webben, inklusive incel-diskussionerna. Därför fördunklar presentationen av incel-personernas kvinnohat som separat från mainstream att det handlar om kontinuitet: incel-personerna är ett extremt exempel på vardagligt kvinnohat, inget undantag.

 

Ungdomsarbete som en del av problemlösningen

Vad kan man då göra åt saken? Hur ska man i ungdomsarbetet beakta effekten av kvinnohatet på webben och hur strävar man efter att bygga upp jämställdhet i vardagen? Även om de idéer som framförts i incel-diskussionerna och i andra kvinnofientliga utrymmen på webben ofta är extrema och också är avsedda att chocka, bygger de ändå på vardagliga, ålderdomliga uppfattningar om könet. Därför är inte heller svaret särskilt spännande: man måste diskutera könsnormer och -attityder med unga och skapa en kultur där var och en får vara sig själv och inse att samma rättighet tillkommer även andra. Detta kräver också att de yrkespersoner som arbetar med unga har information, och att de reflekterar över och analyserar sina egna attityder. 

Skolorna och ungdomsarbetet är utmärkta platser för att främja jämställdhet och likvärdighet. I detta fall kan det också innebära att man skapar säkrare utrymmen och ett arbetssätt som beaktar kulturella strukturer och maktstrukturer i anslutning till kön. När unga män erbjuds utrymmen och förutsättningar att vara sårbara och fundera på svåra livsfrågor tryggt, behöver man inte söka stöd för känslor av otillräcklighet och bitterhet från fientliga samfund. 

Visa alla blogginlägg

Arkiv