Lähikuva läppäristä jota kädet naputtelee.

Arkiv

Internet är inte ett troll, utan en möjlighet

10. augusti 2015

Konstaterandet i rubriken härstammar från en ungdomsarbetare som svarade på Verkes enkät om användningen av internet i ungdomsarbetet våren 2015.

Ungdomsarbetarna fick bland annat frågor om hur de använder webben i sitt arbete, vilken deras inställning är till användningen av webben i ungdomsarbetet och hurdan de upplever att deras kompetens är gällande utnyttjandet av webben för ungdomsarbete. Min uppgift var att sammanställa svaren och sammanfatta en koncis rapport med de väsentliga resultaten.

I rapporten fokuseras i huvudsak på en kvantitativ analys och de öppna svarens andel är relativt liten i analysen. Jag beslutade här att ta fram några av respondenternas svar om vilken betydelse webben och webbanvändningen har i ungdomsarbetet, och vilka utmaningar man stött på gällande webbanvändningen.

”Webben har gett en ny dimension för arbetet med unga och för att nå dem. En effektiv användning kräver dock att den anställda har mycket resurser och äkta intresse.”

Utifrån enkätresultaten har en stor del av ungdomsarbetarna förstått, hur viktig roll webben spelar i de ungas liv, och hur viktigt det är att man även i ungdomsarbetet utnyttjar de möjligheter som webben och digitala medier erbjuder. Till exempel används webben mycket för kontakter och kommunikation i ungdomsarbetet. Webben ger en ytterligare dimension åt arbetet med unga, men den kräver även satsningar från de anställdas sida. Faktorer som är förknippade med den egna motivationen verkar mest påverka om webben används i ungdomsarbetet eller inte. Ett äkta intresse för ungdomsarbetet de ungas värld och användningen av nya tekniker och tjänster främjar användningen av webben i ungdomsarbetet.

Baserat på enkätsvaren gör resurs- eller infrastrukturbrister det svårare att utnyttja webben i ungdomsarbetet. Utrustningsbristerna verkar utifrån de öppna svaren utgöra ett problem för många anställda, även om över 70 procent av ungdomsarbetarna statistiskt sett redan har en egen eller delad smarttelefon å arbetets vägnar. En del av respondenterna berättar att arbetstiden helt enkelt inte räcker till för att använda webben i ungdomsarbetet. Dessutom kan chefens och arbetsgemenskapens stöd samt möjligheten att utbilda sig och utveckla sin kompetens i ämnen som gäller internetanvändning för ungdomsarbetet påverka hur motiverad ungdomsarbetaren är att använda webben i arbetet.

”I vår arbetsgemenskap används främst Facebook…”

Utifrån resultaten från enkäten framgår det att nästan alla ungdomsarbetare (96 %) använder Facebook i ungdomsarbetet någon gång. Nästan 90 % använder Facebook i arbetet minst varje vecka. Liknande resultat erhölls även i motsvarande enkät som genomfördes 2013. Baserat på de öppna svaren upplevs Facebook vara bekvämt till exempel som redskap vid marknadsföring och annan kommunikation. Bland de unga är Facebook enligt undersökningar inte längre så populärt som det var ännu för ett par år sedan. Däremot använder de unga många olika typer av tjänster parallellt. Det verkar som om en parallell användning av flera olika tjänster inte ännu är så vanligt i ungdomsarbetet.

Bland annat kommunernas och städernas styva förvaltningsmaskineri, brister i know-how, negativa attityder gentemot webbanvändning och otillräckliga arbetstider kan vara faktorer som gör det svårare att ta i bruk nya tjänster och/eller använda flera tjänster parallellt i ungdomsarbetet. Det vore bra om arbetsgemenskapen skulle sniffa sig fram till vilka tjänster ”de egna ungdomarna” använder, och vilka applikationer som skulle betjäna både de anställdas och de ungas behov bäst.

”Utmaningen i webbanvändningen är att de unga ständigt byter kommunikationsmedel och -kanaler.”

De ungas sätt att använda webben och de anknutna fenomenen växlar snabbt. Detta sätter press på ungdomsarbetarna när den tjänst man tagit i bruk mycket plötsligt kan vara ”last season”. Arbetarna har inte nödvändigtvis tid eller kompetens för att ständigt lära sig behärska nya tjänster. Också utrustningen måste vara tillräckligt ny, så att man kan utnyttja tjänsterna ordentligt.

Webbanvändningen och att lära sig nytt är dock framför allt beroende av den egna motivationen. Om det finns motivation kan man fråga hjälp av andra arbetare eller de unga om hur applikationerna ska användas. Man kan till exempel öva användningen tillsammans med de unga, så länge alla har den erforderliga utrustningen tillgänglig. Fördelen med mobila enheter är att nästan alla unga har en enhet själva. De unga själva är de bästa experterna på vilka tjänster som är mest populära bland dem och hur de använder dem. Utifrån de öppna svaren har man redan fått bra erfarenheter av ömsesidig inlärning.

”Arbetsgemenskapen saknar en enhetlig praxis.”

Baserat på enkätmaterialet har man i väldigt få arbetsgemenskaper satt mål för användningen av internet i ungdomsarbetet. Även den osäkerhet som framgår av ungdomsarbetarnas svar talar om att man i alla arbetsgemenskaper inte har gemensamt avtalad praxis för hur webben ska användas som en del av organisationens ungdomsarbete. Utarbetande av mål, systematik och instruktioner som sammanfattats utifrån de nedskrivna målen kunde hjälpa ungdomsarbetarna att använda internet effektivare i arbetet, men även på ett mer mångsidigt och modigt sätt.

Med gemensamma regler kan man skapa ramar för bland annat hur ofta och för vilka ändamål ungdomsarbetarna kan använda webben i arbetet. Inom arbetsgemenskapen kan det vara bra att avtala om en gemensam linje gällande stilistiska faktorer, såsom sätt att skriva (avslappnad/saklig) och hurdana bilder som publiceras. Å andra sidan betonade de som svarade på enkäten att alltför omfattande instruktioner kan begränsa utförandet av arbetet, och att de anställda måste ha friheten att arbeta med sin egen stil och personlighet. Även de unga önskade att ungdomsarbetarna skulle ha en mer personlig stil: ”… många unga har önskat att de anställdas webbanvändning till exempel i Facebook eller Instagram inte skulle vara fullt så sakinriktat. ’Ni berättar inget om er själva.’”

Man kan även utarbeta en skriftlig strategi för arbetsgemenskapens webbanvändning, där man skriver ut de väsentligaste frågorna. När man sätter mål och följer upp hur de uppfylls kan man lättare bedöma i vilken riktning det lönar sig att utveckla organisationens webbanvändning i fortsättningen.

”Möjligheterna är obegränsade. Internet är en del av världen, det ät inte ett redskap utan det är den omgivning vi är i. Webben är inte en arbetsform, det är ett ställe där man använder arbetsformer, som även används i denna fysiska värld.”

Förståelsen för att webben verkligen är en viktig del av de ungas liv har utifrån enkätresultaten ökat. Trots detta visar resultaten att internetanvändningen i ungdomsarbetet begränsas ganska strikt till kontakt och kommunikation via sociala medier. Funktionella sätt att utnyttja internet, såsom spel på webben eller bloggning, är fortfarande ganska ovanliga i ungdomsarbetet.

Internet är framför allt en verksamhetsmiljö där man kan göra många sådana saker som man även gör ansikte mot ansikte. Möjligheterna är, för att citera en ungdomsarbetare som svarade, obegränsade. Man kan även utveckla idéer kring verksamheten tillsammans med de unga. Verksamheten behöver inte heller vara av typen inte-ansikte-mot-ansikte för att utnyttja webben. Till webbanvändningen kan man ansluta till exempel hantverksfärdigheter eller annan kreativ verksamhet utifrån de egna intressena.

Enkätsvaren gav åter värdefull information om hurdan internetanvändningen är i det kommunala ungdomsarbetet i Finland för tillfället. Rapporten kan läsas fritt här. Jag fortsätter att utreda ämnet genom att samla in mer kvalitativt material. Jag väntar entusiastiskt på vad de kommande utredningarna för med sig.

Visa alla blogginlägg

Arkiv