En mörktalande bild av en datorskärm med ett datorspel öppet.

Arkiv

En ungdomsarbetare skapar en bättre spelkultur med hjälp av spelfostran

11. januari 2021

Projektet Non-toxic – icke-diskriminerande spelkultur publicerade i november 2020 en utredning där man forskat kring kompetensen i spelfostran hos vårdnadshavare och yrkeskunniga inom ungdomsarbetet. Svaren från yrkeskunniga ungdomsarbetare visar att man med hjälp av ungdomsarbetet kan påverka likvärdigheten i spelkulturen positivt. Respondenterna önskar fler redskap och metoder till att stödja den egna yrkesfärdigheten.

Varje ungdomsarbetare är en spelfostrare. Ungdomsarbetet har långa traditioner i användning av spel och spelande som en del av verksamheten och ungdomsarbetet. Ungdomsarbete som fokuserar sig på spel och e-sport utförs redan på många orter. Med hjälp av spelen är det möjligt att i ungdomsarbetet nå många olika mål såväl i den öppna verksamheten som vid individ- och grupparbete. Ytterligare möjliggör spelen och spelverksamheten stödjandet av ungdomarnas frivilliga verksamhet och verksamheten över kommungränserna bl.a. med hjälp av spelturneringar på webben.

Utredningen “Non-toxic – Pelikasvatusta kotona ja nuorisotyössä” (Siutila, Miia 2020) studerar hur hatretorik, diskriminering och trakasseri som ungdomarna stöter på i spelen syns för de ungas vårdnadshavare och ungdomsarbetare, och hurdana sätt det inom hemmen och ungdomsarbetet finns för att behandla spel och spelande. Sätten att stödja ungdomen att behandla det störande beteendet som hen stött på samt påverka ungdomens eget störande beteendet i spelkulturen, ingår även i dessa sätt.

Den digitala spelkulturen är inte en alternativ kultur, utan en del av huvudströmningen, som nästan alla ungdomar på ett eller annat sätt deltar i. Spelarbarometern 2020 berättar att 79 % av 10–19-åringar spelar digitala spel varje vecka eller oftare, cirka 45 % spelar dagligen. Allt som har att göra med spelande tillhör spelkulturen. Såväl spelplanering och kodning som spelevenemang, yrkesspelande och favorisering av spelfigurer, utövning av cosplay som hobby och även ritande av spelfigurer ingår i det. Även pratet om spel och spelande är en del av spelkulturen.

Trakasseri i spelkulturen

I Non-toxic-utredningen som publicerats 2018 (Selvitys kilpailullisia tietokone- ja konsolipelejä pelaavien nuorten kokemuksista vihapuheesta ja häirinnästä, Alin, Ella 2018) meddelade 90 % av ungdomarna att de stött på negativa kommentarer i spelkulturen. 70 % av ungdomarna som besvarat utredningen berättade att hen själv blivit offer för trakasseriet. Enbart 3 % av ungdomarna berättade att de inte noterat trakasserier i spelkulturen.

I en ny enkät som riktats till fostrare meddelade 55 % av föräldrarna och 13 % av ungdomsarbetarna att ungdomarna inte har berättat att de stött på trakasseri i spel eller spelkulturen. En stor del av trakasserier och hatretorik som påträffas och observeras av spelarna förblir i nuläget osynligt för fostrarna.

Jämförelse mellan svaren från ungdomarna och fostrarna visar även att de unga mer sällan berättar för fostrarna om rasistiska, sexistiska eller homofobiska kommentarer än vad de stöter på. Svaren i den nya utredningen visade att ungdomarna informerar ungdomsarbetarna mer än sina vårdnadshavare om trakasserier som de stött på i spelen.

I spelvärlden betyder toxicitet (dvs. giftighet) språk eller verksamhet som stör eller diskriminerar andra spelare. Undersökningarna och spelarnas erfarenheter visar att trakasseri och diskriminering inom spelkulturen oftare riktar sig till samma människogrupper än hos samhällets andra delområden: mot kvinnor och flickor, sexuella och könsminoriteter, etniska minoriteter och språkminoriteter. Att leva sig in i spelandet är inte i sig toxiskt, men det får inte ske på andras bekostnad, med till exempel sexistiska eller rasistiska kommentarer.

Trakasseri, diskriminering och hatretorik förekommer på alla kulturella områden. I varje kulturell bransch förekommer trakasseri med för branschen i fråga typiska sätt och mekanismer. Till exempel i pop-musikkulturen, fotbollskulturen och i stand up-kulturen har alla sina egna utmaningar gällande trakasseri och diskriminering samt sina lösningar. Spelkulturen är inget undantag, och därför är det viktigt att yrkesfostrare deltar i att bygga en tryggare spelkultur.

Med hjälp av spelfostran skapas en tryggare spelkultur

Eftersom nästan alla ungdomar är delaktiga i spelkulturen, har den likvärdiga spelkulturen en vid samhällelig betydelse. Man kan påverka både enskilda ungdomars välmående och bygget av likvärdighet för dem på samhällelig nivå genom att stärka en tryggare spelkultur. Trygghet betyder frihet att vara sig själv utan rädsla av diskriminering eller trakasserier. Inom spelkulturen betyder det att ungdomen bekymmersfritt kan spela och besöka spelevenemang i egen person, utan att behöva dölja sin identitet eller att jämt behöva vara på sin vakt.

Den nuvarande spelkulturen innehåller mycket störande och negativ kommentering, utskällning och hatretorik. Utan spelfostran och undervisning under fungerande, positiv och god kommunikation är det möjligt att ungdomen tillägnar sig den nuvarande kommunikationskulturen som finns i spelen. Om ungdomen kan diskutera om nya kommunikationssätt med en person som hen upplever intresserad av spelkulturen, är det lättare för ungdomen att tillägna sig dessa.

En god spelfostrare behöver inte vara spelexpert, utan det räcker att hen har intresse för spel och viljan att lära sig nytt. Vad gäller spelandet, spel och apparater kan man fråga råd, information och hjälp av ungdomar. Att utveckla eget och stödja ungdomens förståelse för spelkulturen samt förmåga att kritiskt och konstruktivt diskutera spelkulturens fenomen är en del av ungdomsarbetarens yrkeskunnighet. Enligt ungdomsarbetarna som besvarat enkäten är hanteringen av känslor kring spelsituationer ett av de bästa sätten att ingripa i trakasserier och förändra verksamhetskulturen som omringar spelandet. Om man saknar egen erfarenhet av digitalt spelande, kan de egna minnena hjälpa ungdomarna till att nå känslor och erfarenheter gällande spelhobbyn samt dess betydelse.

Spelandet är trivsamt och det handlar om upprätthållande av kompiskontakter, uppbyggande av identitet, utövning av hobby och utveckling av egna kunskaper. Spelandet är i sig en värdefull verksamhet och på grund av detta bör den göras mer öppen och tryggare. Ett tryggt spelande tillhör alla, ingen borde ens i skuggan av humor bli tvungen att tåla trakasserier, eller begränsa sitt deltagande i spelkulturen på grund av hatretorik eller rädslan för den. Vårt gemensamma ansvar som fostrare är att stärka de unga spelarnas sätt att skydda sig och andra från trakasserier. Det är viktigt att uppmuntra andra spelare, kritiskt och konstruktivt kontrollera spelkulturen samt reagera och agera på ett sätt som bygger en bättre spelkultur. Tillsammans skapar vi en likvärdigare spelkultur.

Tips av en likvärdighetsfrämjande spelfostrare: 

  1. Ungdomsarbetaren behöver inte vara expert på spel eller spelande, utan det räcker om hen har intresse, iver och kan på ett äkta sätt sätta sig in i den nya arbetsformen. Var intresserad, fråga och diskutera. En positiv ledare med spelintresse kan lättare bygga förtroende för ungdomen och på detta sätt även påverka bl.a. kommunikationssätten i spel och beteendet i spelläget.
  2. Enbart med förbud, spärrningar och begränsningar skapas ingen permanent förändring i funktionssätten. En hållbarare förändring skapas genom att diskutera om påverkan av toxiskt beteende, bättre kommunikationssätt och betydelsen av uppmuntran.
  3. Skapa regler tillsammans med ungdomarna för en tryggare plats i spellokalen. Målet med regler för en tryggare lokal är att få var och en att känna sig trygg och välkommen i lokalen. Med hjälp av reglerna synliggör man för alla hur man vid ett eventuellt obehagligt eller störande beteende ingriper i situationen.
  4. Spela själv med ungdomarna. Om du märker kommentering eller språkbruk som är diskriminerande eller störande, ta det genast till tals med ungdomarna.
  5. Ingrip vid trakasserier och diskriminerande kommentering i spelsituationer, diskussionsforum och spelevenemang, fastän du inte skulle känna hen som de riktar sig till. Meddela alltid tydligt att diskriminering och hatretorik inte är acceptabla.

 

Non.toxic – icke-diskriminerande spelkultur är ett riksomfattande projekt som tillsammans med projektpartners koordineras av ungdomstjänsterna i Helsingfors stad. Projektet finansieras av Undervisnings- och kulturministeriet. Projektets huvudsakliga mål är att i samarbete med kommunala partners inom ungdomsarbetet stärka fostrarnas kompetens gällande den digitala spelkulturen, förebyggandet av hatretorik och diskriminering samt skapandet av en tryggare spelkultur. Ytterligare är målsättningen att e-sportkulturen icke-diskrimineras och att likvärdigheten i samarbete med e-sportorganisationerna främjas.

Projektets webbplatser och Twitter. Läs utredningen Non-toxic – Pelikasvatusta kotona ja nuorisotyössä.

Källor och hänvisningar: 

Selvitys kilpailullisia tietokone- ja konsolipelejä pelaavien nuorten kokemuksista vihapuheesta ja häirinnästä, Alin, Ella 2018 https://www.hel.fi/static/nk/Julkaisut/non-toxic.pdf (på finska)

Non-toxic – Pelikasvatusta kotona ja nuorisotyössä, Siutila, Miia 2020 https://hel.fi/static/liitteet-2019/KuVa/julkaisut/NonToxic251120.pdf (på finska)

Pelaajabarometri 2020 https://trepo.tuni.fi/bitstream/handle/10024/123831/978-952-03-1786-7.pdf?sequence=1&isAllowed=y (på finska)

Visa alla blogginlägg

Arkiv