Blog Mikko Villi 24.11.2014

Mikko Villi

Mikko Villi (TaT, VTM) toimii yliopistonlehtorina ja Viestinnän tutkimuskeskus CRC:n tutkimusjohtajana Helsingin yliopiston sosiaalitieteiden laitoksella. Villin tutkimus kohdistuu mediajohtamiseen, sosiaaliseen mediaan, mobiiliviestintään ja valokuvalliseen viestintään. Hän on työskennellyt tutkijana myös Aalto-yliopiston kauppakorkeakoulussa, Taideteollisessa korkeakoulussa sekä Tokion yliopistossa.

Fortsätt till profil →

En selfie förenar

En selfie är ett fotografi som utpräglat hör till mobiltelefoneran. Visserligen har människor fotograferat sig själva redan långt innan kameratelefoner fanns och många bildmeddelanden som skickats under det senaste årtiondet har innehållit en bild av sändaren själv, tagen av sändaren själv. Selfies har dock inte tidigare varit ett fenomen i sig, och man har inte heller talat om dem som en egen fotografisk genre.

Det finns ingen orsak att granska selfies utan att beakta telefonen som kommunikationsmedel. Konvergensen mellan fotografi och telefonkommunikation har lett till att fotografiet har blivit ett allt mer konkret kommunikationsmedel och särskilt ett redskap för kontakt. Detta är även ett centralt tema i min avhandling ”Visual mobile communication: Camera phone photo messages as ritual communication and mediated presence” från 2010.

Utgångspunkten för min avhandling var att kameran och telefonen är vitt skilda som kommunikationsmedel:

  1. Kameran riktar in sig på kommunikation över tid, medan telefonen riktar in sig på kommunikation över rum.
  2. Fotografierna hålls vid liv, och de är dokument från det förflutna. Samtal med telefonen kommer och går, och mer sällan lagras de någonstans.

I dag förenas dessa två kommunikationssätt, när man med en kameratelefon kan kommunicera med fotografier nästintill i realtid. Fotografiet blir kraftigare närvarande i nuet, direkt, tillfälligt, personligt och interkommunikativt. Det väsentliga är att alla dessa definitioner explicit beskriver den kommunikation som sker med telefon. Den visuella och verbala kommunikationen börjar allt mer påminna om varandra: många fotografier representerar en bildlig chatt och small talk – men man chattar med bilder istället för ord.

Den kommunikativa användningen av fotografier påverkas kraftigt även av webbkommunikation och särskilt sociala medier. De sociala medietjänster som under den senaste tiden blivit populära baseras på visualitet och visuell kommunikation. De tydligaste exemplen på detta är Instagram och Snapchat. Likaså är fotografier mycket viktiga med avseende på Facebooks och WhatsApps verksamhet. Flera hundra miljoner bilder delas dagligen via dessa tjänster.

Väsentligt med avseende på selfie-fenomenet är även det att människor – i detta sammanhang särskilt unga – har tillgång till en helt egen kamera i telefonen. Var och en kan fotografera sig själv på det sätt man vill, och man är inte beroende av andra vid fotograferingen. Fotograferingen har i många avseenden blivit mycket mer personlig. Ännu för tio år sedan var det mycket få unga som hade en egen kamera, så de var beroende av sina föräldrar när de ville ta bilder, eftersom de måste begära att få låna kameran. Ofta var det ännu svårare att dela bilderna med de egna kompisarna.

Selfien är inte enbart en förlängning på porträttraditionen. De som tar och delar selfies har beskyllts för narcissism, exhibitionism samt självgodhet, och man har sett på dem med förakt. Visserligen kan det i bakgrunden för selfie-kulturen även finnas dylika karaktärsdrag, men själv skulle jag som en väsentlig motivering lägga fram att man vill ta och dela sin närvaro (varför inte även sin existens) med andra. Användningen av selfies i kommunikationen blir då i stort en skapare av gemenskap och känsloförmedlare. Selfies representerar i många avseenden en visuell distansnärvaro.

Användningen av mobilapplikationen Snapchat passar mycket väl in i selfie-kulturen. I Snapchat kan avsändaren ställa in bilden så att den visas i högst tio sekunder på mottagarens telefonskärm, varefter bilden försvinner. Bildens värde ligger då inte i framtiden utan snarare i ett interkommunikativt sammanhang i denna stund, mellan personer som befinner sig på olika platser. Fotografiet är en förbipasserande visuell tanke, ett slags ”visuell trollslända”, som lever ett ögonblick och sedan dör bort (i fallet Snapchat på ett mycket konkret sätt). Liksom talade ord har fotografiet en engångskaraktär, och det har betydelse endast i en viss kommunikativ situation. Fotografiet är en del av en bildström.

Selfie-kulturen – som verkar i korsningen mellan fotografering, mobil kommunikation och sociala medier – är en del av utvecklingen där fotografiets användningssyfte går från att spara minnen och dokumentera tidsförlopp i riktning att förmedla upplevelser i stunden. Selfien passar väl in i utvecklingen av ett större nätverk, där innehållens övergående, momentana och även flyktiga karaktär betonas. Det lönar sig alltså att lära sig förstå selfie-kulturen ur ett perspektiv av kommunikation, sociala medier, direktmeddelandetjänster och användningen av kameratelefoner snarare än i kontexten av traditionell fotografering. Visserligen har porträttet blivit en alltmer integrerad del av till exempel turistfotografering, med så kallade selfie sticks som nyaste trend (kameran fästs i ändan på en lång pinne som gjorts för ändamålet), där människor ensamma eller i grupp förevigar sig själva framför kända landmärken eller sevärdheter.

United by the selfie

Mikko Villi / 24.11.2014

Selfie yhdistää

Mikko Villi / 24.11.2014
Fler blogginlägg →